SOMMAREN INNAN jag började skolan pratade alla om hur gammal jag hade blivit. Och så frågade dom vad jag skulle bli.
– Varsågod, här får du en bit korv, sa lanthandlaren. Och vad ska du bli när du blir stor då?
Det var så jag förstod att man helt enkelt var barn för att man skulle bli stor. Det var själva meningen med det. Att man skulle växa ifrån barndomen och skaffa sig mustasch och kanske fru, men först och främst ett bra arbete.
---------
Det var tur att morfar dök upp några dagar senare. Han kom ensam eftersom mormor var död. Och han var helt olik farfar. Han var klädd i gräddvit kostym med väst och klockkedja. Och när han skrattade lät det som en symaskin. Han hade varit skräddare. Både min bror och jag älskade honom, fast han inte gjorde så mycket mer än gick omkring i sina välputsade skor och såg glad ut. Morfar sa ofta att det var viktigt att ha roligt när man är liten. Om man inte har roligt som barn då blir man ingen glad vuxen. Morfar lekte ofta med mig och min bror trots att han var gammal. Vi brukade gå i skogen i timmar och leta efter kottar och pinnar. När vi hade gått ett tag plockade morfar alltid fram kaffetermosen och bjöd på fika.
